Fingers crossed.

Stora planer på G!! Håller tummar och tår och vill att det ska bli helg nu!
Idag träffade jag Elin som alltså numera jobbar nära här, wiie! :)
Visst ser hon nöjd ut?


Memento vivere.

En ovanligt vanlig måndag. Red 6 hästar, markarbete, gick bra. En ny häst, väldigt enkel och trevlig :)
Nu har min väldigt roliga kamrat ELIN kommit ner hit till Tyskland, till ett stall i närheten. Ska hälsa på hos henne imorn. Och prata om snygga pojkar och äta tutti-frutti rings. Som vi brukar. Hur härligt som helst :)
Hahahah några få av de bilder jag har fått ihop under våra 3 år på Strömsholm. 
Dedikerar det här inlägget till dig Elin, hoppas du blir glaaaad!!
 
 
 
 
 

Så länge jag bestämmer mig för det så tar jag mig dit.

Igår var det tävling och båda hästarna jag red var felfria! Det var ju trevligt.
Idag var vi och kollade på bundeschampionatet! Häftigt att se, otroliga hästar en del av dom. Och superbra shoppning också, även fast jag inte köpte nåt. Men nu har jag upplevt denna legendariska tävling från publiken iallafall. För er som inte vet vad det är sp är det tyskland största unghästtävling i hoppning, dressyr och fälttävlan. Eftersom att tyskland är en så bra hästnation så är det nästan som unghäst-EM... Riktigt fina hästar iallafall. 
Lite bilder :)
Solnedgång över hagarna igår
Två dåliga bilder från bundeschampionatet.
Och kvällens solnedgång.
 
 
 
 

Comeback.

Som tur är så händer det ju en hel del nu så att jag äntligen blir lite distraherad från mitt över-tänkande ;) Ikväll blev det grillning hos en kompis/hästägare till Anneli. Massor av mat, seriöst vi rullade hem! Så nu sover jag nog gott i några timmar, ända till klockan fyra! 
 
Hittade en intressant text också, efter mitt lilla depp-inlägg förut. Här är några delar av den. Väldigt värt att läsa ( om ni orkar)! :
 

Med stöd i intervjuer och läsefrukter anar Burkeman att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga. Vi söker eliminera det negativa – otrygghet, osäkerhet, misslyckanden och sorgsenhet – och det får oss att känna oss otrygga, osäkra, misslyckade och sorgsna. Alternativet är inte uppgivenhet, utan att söka förlika sig med att livet ser ut som det gör, att vi kommer att mötas av motgångar och förluster, att det inte finns någon varaktig trygghet, och inte minst att vi en dag kommer att förlora allt vi sätter värde på, och – om det är någon tröst – slippa det vi fasar för.

Det är förstås till stora delar gamla tankar i ny skrud. Stoikerna underströk vikten av att begrunda hur illa saker och ting kan gå, att bevara ett slags likgiltighet inför omständigheterna och förstå att vad som är positivt eller negativt beror på hur man ser på saken. Seneca lärde att ilskans rot är hoppet, att överdriven optimism avväpnar oss inför livets inneboende motgångar. Vi måste sträva efter att förlika oss med tillvarons ofullkomlighet. Och en pessimist har goda möjligheter att ofta bli glatt överraskad.

Burkeman pekar ut ett alternativt ”negativt” spår som en framkomlig väg. Här refererar ”negativ” inte till något obehagligt, utan snarare till ett slags avstående, att kunna acceptera negativa känslor och inte ständigt jaga de positiva. Optimism är inte fel, men det behövs en motvikt i en kultur så fixerad vid att positiva tankar och tro på att allt ska ordna sig är vägen till lycka. Bestämmer man sig för att tänka positivt måste man alltid vara uppmärksam på negativa tankar för att kunna undertrycka dem, vilket sannolikt resulterar i att de blir än mer framträdande. Försök till exempel att inte tänka på en injektionsspruta.

Dessutom baseras positivt tänkande på oreflekterad optimism och handlar bara om att se framåt i förvissningen om att allt ska bli bättre sedan, att lycka eller tillfredsställelse alltid hör hemma i en annan tid än nu. Men när utom i nuet kan vi uppleva lyckan? Svunnen föder den saknad eller nostalgi, förväntad skapar den längtan, och bägge devalverar det närvarande. Här är det inte mycket till tröst att tänka att en form av optimism är att tro att det faktiskt kan bli värre.

Också om vi uppnår uppställda mål kan de bli till hinder för vår lycka. Med ”hedonistisk anpassning” avses att vi vänjer oss vid och tar för givna de goda sakerna i livet, och så uppskattar vi dem inte längre.

Att säga godnatt till sin käresta eller sina barn och begrunda att det är möjligt att vi aldrig ses igen är kanske att driva insikten om livets skörhet för långt och är sannolikt ångestskapande, men en större medvetenhet om att inget är bestående kan hjälpa oss att ta tillvara det som är väsentligt i våra liv. Memento mori, det finns en sista gång för allt.

Just detta, att acceptera förändringen som naturlig och oundviklig, att sluta sträva efter säkerhet, fasthet och beständighet, är enligt Burkemans efterforskningar ett viktigt element för att slippa ut ur den fåfänga jakten på lyckan.

Han citerar den amerikanska buddistiska nunnan Pema Chödrön som ser osäkerheten som naturens essens. Vår oro och förtvivlan kommer av att vi söker en fast mark att stå på, men som i själva verket inte existerar: ”Saker är inte permanenta, de varar inte, det finns ingen slutgiltig säkerhet eller trygghet. Vad som gör oss förtvivlade är inte denna sanning, utan våra försök att undkomma den.”

Det är tankar besläktade med dem som den brittiske filosofen Alan Watts förde fram på 50- och 60-talen i böcker som ”The wisdom of insecurity”. Watts betraktade buddismen som en form av psykoterapi och ansåg att för att kunna omfatta tanken att det inte finns någon säkerhet, måste vi förstå att ”jaget” inte existerar som något bestående inom oss. Vi är en del av ett system som vi inte kan ställa oss utanför. ”Livet är en dans, och när du dansar avser du inte att komma någonstans”, skrev han. ”Meningen och målet med dansen är dansen.”

I vår kultur leds vi att tro att lycka är något som kan uppnås, och att en av vägarna heter konsumtion, men många kan hålla med om att Marcel Proust hade en poäng i att ”längtan efter tingen kommer dessa att liksom slå ut i blom, men ägandet att vissna”. Kanske konsumtion fyller det tomrum och den känsla av osäkerhet som sekulariseringen har alstrat. Det vetenskapliga synsättet har trängt undsan religionen, ifrågasättande har ersatt tron, och för många blir det svårtuthärdligt att se livet som en ljusglimt mellan två evigheter utan annan mening än den vi själva kan ge det. Det är ett ”nu eller aldrig” som skapar existentiell stress.

Den relativt unga lyckoforskningen visar att det ofta inte är det vi tror som skänker tillfredsställelse och en känsla av självförverkligande. Exempelvis är positivt tänkande-kulten starkt fokuserad på den egna personen, på jaget, på de egna tankarna, önskningarna, som vore vi oberoende av andra människor. Men studier visar att socialt umgänge är viktigt för vårt välbefinnande, och att det skänker mer lycka att hjälpa andra än att bara satsa på sig själv. Om den huvudsakliga avsikten med välgärningarna är att själv bli lycklig har man kanske något att fundera över beträffande sin egen karaktär, men objektivt sätt blir resultatet gott.

Burkeman refererar också till forskning som visar att människor i fattiga länder generellt förefaller lyckligare än invånare i rika industriländer. De lider i långt mindre omfattning av åkommor som oro och depression, även med hänsyn tagen till att de sällan blir diagnostiserade eller har råd att gå i terapi. En förklaring kan vara att oron och förväntningarna på livet ökar i förhållande till hur mycket man har att bevaka och skydda.

Större sinnesfrid genom att minska den konsumtion som vi lärts att tro skapar trygghet, alltså. Men att vända ryggen åt konsumtionssamhället vore väl närmast en sabotagehandling i en ekonomi som baseras på idén om konstant tillväxt.

”Men vad är då meningen med vår värld?”, frågar Candide i Voltaires pikareskroman. ”Varför har den blivit till?”

”För att reta gallfeber på oss”, svarar följeslagaren Martin.

 

Saker jag har ångest över.

- Att mina vänner hemma ska glömma bort mig
- Att gå vilse
- Att jag slösar bort tiden
- Att jag aldrig mer kommer att vara så lycklig som jag redan har varit
- Att jag kommer att längta hem konstant hela detta året
- Att tiden som varit aldrig kommer igen ( Molke och Strömsholm)
- Att alla mina vänner flyttar iväg när jag kommer hem
- Att jag aldrig kommer hitta min "topp-häst", "karriärstartare"
- Att jag sliter i onödan
- Att jag aldrig landar
- Att ha för mycket ångest
 
......

Ketchupeffekten.

Ni vet- först händer inget, sen händer inget, sen händer allt.
Igår var jag hos Heléne igen ( min svenska kompis i Willich) och åt och sen cyklade vi en sväng. Vädret här är riktigt varmt nu, vi cyklade vid 21 och då var det 30 grader ute! En skön kväll iallafall.
Idag har jag bara ridit 5 hästar, som tur var i den här värmen haha! Ikväll ska vi grilla och imorn är det tävling. Börjar halv fem, sådär lagom mysigt.. Men vad gör man inte :)
Det är helt sant det!
 

Watch out for this.

Ja.. en vanlig dag idag! :) Lite extra lång, jobbade till 19. Annars inget konstigt. Hoppade Lafayette lite och Darena och Dublin lite mera för på Lördag är det tävling med dom två! Börjar få hoppa lite högre nu, kul! Annars, en lugn och skön kväll. Lite skönt efter de senaste dagarnas händelser ändå!
Lite drygt en vecka sen, en lugn stund hemma ♥
 

Electric soul.

Igår, måndag, gick alla hästar bra! Det är så på måndagar, det går alltid bäst då. Kanske för att jag har lägst förväntningar då.. Eller för att jag är utvilad efter en ledig dag. Iallafall, på måndagar finns det hopp om livet. Idag, tisdag, gick det inte lika bra. Men det är väl bara att komma igen. Och igen. Och igen. 
 
Igår var jag, Klara och två till på Kermis ( typ tivoli). Väldigt trevligt, kul när det händer saker :) Klara köpte en svensk flagga, och plötsligt ville alla prata med oss! Haha inte riktigt men flera kom fram och pratade.
 
 
 
Ikväll har jag varit på middag hos en svensk som bor bara knappt 10 min härifrån! Hon har bott här ett bra tag och vet hur det är att vara ny här.. Och så är det ju alltid skönt att prata svenska med en svensk om svenska saker! Jättetrevlig var hon iallafall så jag ska dit igen på torsdag :) 
 

Måndag!

Nu börjar jag så smått få ett liv här nere! Haha. Igår, söndag, var jag med Anneli och Martina ( en annan tjej som bor här) och kollade på Tyska Mästerskapet i hästpolo! Himla kul var det, speciellt eftersom att Martina kände allt och alla och såg till att vi fick sitta i ett av lagens tält och kolla istället för bland den vanliga publiken. Väldigt bra, då såg vi matchen (läs: spelarna...) bättre och kunde hänga med i spänningen bland teammedlemmarna. Det laget vi satt hos vann silver :)
Polo är ju verkligen en helt annan värld, så häftigt att se hur dom hanterar sina hästar osv. Martina förklarade allt från hur dom avlar fram hästarna till hur vissa regler kom till historiskt sett. Så nu kan jag en del om detta! Hoppas att den här sporten växer mer i Sverige nu. Atmosfären var härlig!
 
Får skriva mer om det imorn, för nu ska jag åka iväg och träffa Klara, sen ska vi åka till ett ställe som är typ som Gröna Lund. Får se hur kvällen blir, men med Klara har jag alltid roligt! Tchüss!!
 

wicked games.

Då var den här korta veckan avslutad! Nu sitter jag här och väntar på pappa, sen ska vi ut och äta. Det har jag bestämt iallafall. 
Red 6 hästar idag, markarbete. Lite bommar och så men ingen hoppning. Gick bra idag iallafall :) 
Min kompis Mickis, som har Stickan nu, länkade en väldigt bra grej på facebook, lyssna på denna!
Det är så det är! Att sitta här själv varje kväll och tänka och tänka och tänka är ju inte det bästa för psyket direkt! Speciellt inte för mig. Jag tappar verkligheten lite då. Men nu ska jag se till att jag får det lite bättre här. Nu när jag har bil kan jag ju ta mig vart jag vill så det är ju bra. 
 

30 augusti.

Idag känns det som att det är tisdag, fast det är fredag. Skönt med kort vecka!
Imorgon kommer pappa med bilen, ska bli så skönt att bli lite självständig :)
 
Mina dagar just nu ser ut som så att jag börjar halv 8, rider 4 hästar, lunchar i typ 1,5 h och sen rider jag det som är kvar, 2 eller 3 hästar. Sköna, inte så långa dagar. Hästarna går bättre och bättre, alla känns lite bättre nu efter "vilan". 
Annars hade jag inte så mycket mer att tillägga idag. Det händer grejer, men jag väljer att hålla det privat än så länge :) 

Kvällstid.

Första dagen efter semestern avklarad. Hästarna gick bra och ridningen kändes bra! Dock har det skett en stor förändring här så vi får se hur framtiden ser ut!
Imorgon ska vi hoppa några hästar. Jag ska också rida en ny häst som har kommit hit. Fast den är ny-gammal, den har varit här förut. Fast den är ny för mig. Iallafall, 5 år är den och imorn för vi se vad den går för!
 

I'm back.

Åååhhhh jag blir galen! Det här hade varit mycket enklare om jag inte hade världens roligaste liv hemma..! Mina dagar hemma var alldeles för bra. bhsdknclsmckmxvmkdf. Tufft att lämna. 
 
MEN nu är det såhär och jag får göra det bästa av det. 
Ska börja med att sova.
God natt.

Studenter...

 

This is where I belong.

Sitter i bilen nu påväg hem från Arlanda. Väldigt skönt!! Går inte riktigt att beskriva mer än så, så jag låter bli att försöka.
Dagen var tung eftersom att min hjärna redan hade gått på semester och dagen till ära fick jag rida de hästar som jag tycker minst om.. Som tur var bara 4 stycken så jag överlevde :)
Bild från Coopers rygg imorse, han gick iallafall rätt bra idag!!


En ren och skär verklighet.

Imorgon ska jag åka hem för några dagars ledighet. Tänka. Känna. Andas. Skratta. Släppa lite på ventilen. Den här sommaren har jag levt som en maskin. Inte visat några känslor utåt. Tagit kritik med ett enkelt okej, lett falska leenden och sagt artiga fraser. Inuti har det sprakat och exploderat och varit full orkan. Jag har varit osäker på allt, känt mig otillräcklig, ful och dålig. Men också varit stolt. Stolt över att jag inte har gett upp. Stolt över att jag har varit i tid varje morgon och gjort mitt bästa hela dagarna. Förjävla stolt. Även fast ingen har sett de kamper jag har vunnit. Ingen förstår hur mycket det här kräver av mig. Ständig prestation. Men jag är ju en maskin, det här ska givetvis bara funka? Nej, så är det inte. Jag är människa. Jag är känslig och obalanserad och skör. Jag är tonåring och mitt liv är under stor förändring. För att hålla huvudet kallt i en sån situation så måste man hålla andan, hålla fasaden uppe och stänga in sina känslor. Tills det spricker eller tills man får andas lite. Det ena har redan hänt, imorgon ser jag till att det andra händer. Imorgon. Äntligen. 
Vad vore vägen utan gupp?

.

 

Donnerstag

Idag är jag trött! Min hjärna har gått på semester i förväg tror jag.. Imorgon åker jag hem men innan dess ska jag tvätta, städa, packa och även rida 5 st hästar imorn innan jag åker. Helst vill jag bara sova och äta.. Men jag får kämpa på i ett dygn till! 
Idag red jag 6 hästar. Hoppade lite smått på Darena, Olli och Lafayette. Darena var bra, Olli var det första gången med så han var lite svår och Lafayette testade vi ett nytt bett på, som hon tyvärr blev lite för stark på. Dagens stjärna var Ingeborg! Så fin! Red lite bomarbete och det gick bra. Hon är väldigt okomplicerad. 
På lunchen idag roade vi oss lite med en polishäst, en stor boll och en liten hund. Rätt kul faktiskt!
 

Can we make it out there somehow?

Idag red jag 6 hästar, hoppade Diventure och Stakki. 5 1/2:an och liten bana. Det som är roligt med unghästar att man kan forma dom så lätt. Av alla små saker man gör blir det stort utslag. Det är i och för sig också det svåra. Alla små misstag syns rätt ordentligt.. Men idag är jag ganska nöjd :) En annan höjdpunkt idag var Ingeborg som börjar bli lite av en favorit i stallet. Hon känns väldigt ridbar och känslig, och jag tycker att hon passar mig! Väldigt bra storlek är hon också. Vi får se vad det blir av henne, hon är ju bara 4 än så länge och under inhoppning.
Nu ska jag äta lite och kolla på film. Det blir många filmer när man lever såhär kan jag berätta. Kvällarna är ju lite för långa och lite för ensamma egentligen ;)

The lonely street of dreams.

Den här veckan har börjat bra! Igår red jag igenom nästan alla mina hästar med Norbert som tränare hela dagen. Jag är riktigt nöjd med måndagen. Jag bestämde mig i söndags för att det var dags att sluta vara rädd. Vara rädd för vad dom tycker, att jag inte är bra nog, att jag egentligen inte förtjänar den här chansen och andra tankar som inte direkt gynnar min utveckling. Jag kom på att i grund och botten är jag ju här för min egen skull. För att utvecklas. Och för att utvecklas måste man våga göra fel. Och man måste ta kritik. Jag måste sluta jämföra mig med proffs som är 20 år äldre än jag och istället försöka utvecklas så mycket som möjligt med mina förutsättningar. Med dom här tankarna i huvudet red jag som aldrig förr och fick ut riktigt mycket av dagen! 
Idag red jag, utöver tre av mina, tre ( för mig) nya hästar, som vanligtvis rids av Anneli. Väldigt roligt. Jag kände att jag har utvecklats en hel del när det gäller att hitta hästar som man sitter på för första gången. Avslutade dagen med att hoppa Lafayette, som hoppar något så otroligt bra, och sen var denna tisdag också slut. Nu jobbar jag tre dagar till och på fredag åker jag hem på semester! Jag kommer att stanna tills på onsdagen och sen åka tillbaka. Efter en hel sommar av stark hemlängtan så är det här efterlängtat!! 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0