I uppvärmningen är han noga med att man ska låta hästen trava ovh galoppera igång ordentligt genom hela kroppen innan man kräver något av den. Kräver man att den ska prestrera i början så blir den spänd och de kan ändå inte göra rätt förns den är helt igång i musklerna. Man känner när hästen tar stöd på bettet och använder hela kroppen för att ta sig frammåt, då är det dags att gradvis kräva lite mer. Då kan man börja ställa och böja och göra tempoväxlingar. I tempoväxlingarna är det viktigt att bakbenen alltid är aktiva, i lägre tempo är det lätt att bakbenen förlorar aktiviteten, men när man kortar steget ska det verkligen kännas att det man förlorar i längd får man igen i höjd. Det är också viktigt att man tidigt känner att hästen tar lika mycket stöd på båda tyglarna och inte lutar sig mot någon skänkel. Den ska alltid gå undan för skänkeln och inte gå emot den. Efter ett tag börjar man med slutor och liknande. Det är viktigt att ge hästen tid och inte stressa. Det är också viktigt att man alltid känner att hästen rör sig genom hela kroppen och inte i "två delar" dvs framdelen och bakdelen rör sig osammanhängande. Om hästen byter galopp med frambenen innan bakbenen så är det ett tecken på att just detta inte funkar. Innan ett galoppombyte flyttar man lite undan innerskänkel och ser till att hästen inte tränger inåt eller utåt.

Även om allt handlar om grunder så är precisionen otroligt viktig. Det är nogrannheten i det vardagliga arbetet och hur nogrann man är med att träna på detaljerna som avgör hur bra helheten blir och vad man prestrerar inne på banan.

Hans tycker att man alltid ska stega linjer på en bana, även om det är upp mot 10 språng mellan. Då har man bra koll på vad man har för galopp runt hela banan. Han tycker också att man ska undvika att göra övergångar mellan galopp och skritt för mycket, det är bättre och naturligare för hästen att trava några steg mellan. Då är det också lättare att fortsätta hålla rörelsen frammåt.

Han pratade också en del om sitsen, att skänklarna ska ligga avslappnat och intill sidorna och att man ska sitta mitt i sadeln. Han tycker också att det är väldigt viktigt att hästen hoppar mitt över hindret. Drar den åt något håll så får man problem på vägarna mellan, svårt med distanserna osv. Han använde gärna marklinjer för att underlätta för hästen för att den ska få bra språng. Att jobba för länge och för hårt är sämre än att jobba för lätt så han var noga med att sluta när det gick bättre. Det behöver inte bli oerfekt just det här passet. Man måste tänka långsiktigt. Han tyckte också att man inte ska traggla samma övning hela tiden. Gör den tills det blir en liten förbättring, gör sen något annat en stund och prova igen lite senare. Då har det ofta blivit ännu bättre.

Vad gäller hästarnas kropp så tycker han bättre om lite långa hästar då de har lättare för att stretcha ut över långa oxrar och liknande och kortare hästar har ofta lite sämre scoop. Galoppen vill man nuförtiden inte ha så stor och luftig som man ville förr då det ger problem i en bana. En alltför stor och rund galopp tar längre tid och det är svårare att få bra distanser mellan hindren.

Han gick hela tiden tillbaka till grunderna, hästen måste alltid vara framför dig och framme för skänkeln. Den ska också samla sig enkelt när du sitter tillbaka den.

Man ska ta vara på hästens psyke. Håll den motiverad och låt den känna sig duktig då och då. Men man ska inte hjälpa den för mycket med distanserna till hindret, låt den tänka lite själv. Får den alltid perfekta förutsättningar så blir det till slut tråkigt. Den måste vilja hjälpa dig. I en omhoppning till exempel så måste man chansa och då kan skillnaden mellan att vinna eller förlora avgöras av hur din häst hjälper dig. Det måste hela tiden finnas ett samspel.

Ja, det var väl ungefär allt. Hoppas att ni förstog nånting! :) Red gjorde Jens, Anna-Clara Pettersson och Daniel Svensson. Alltså nästan alla våra hopptränare. Jens hade två hästar, en lite yngre och en mer färdig häst.

Kort och gott så blev det en superkväll  som avslutades med fika i rödas källare :)