carry on.

Att gå på Strömsholm kan ibland kännas som en enda lång uppförsbacke eftersom att så fort man har satt nånting så går man vidare och börjar träna på nästa problem. Dessutom finns det så oerhört många som är så duktiga här så det är lätt att känna sig liten och rent dålig ibland. Men Jens sa en bra sak här om dagen:
Det gäller att utsätta sig för det här. Man kan vara bäst på hemmaplan för man tränar bara på det man är duktig på, men när man kommer ut på tävling är man helt plötsligt lost. Man måste våga ta hjälp, rida för en tränare och säga " det här är jag, det här är min häst. Hjälp oss" ungefär. Inte bevisa att man är så duktig hela tiden utan faktiskt blotta sina svaga sidor och bygga upp dom.
Jag är så glad för att jag vågade och jag kan inte beskriva hur galet mycket jag har utvecklats sen jag kom hit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0