Som jag trodde- full fart ;) var i stallet till 21 ikväll, sen tryckte vi donken och nu är vi lagom sega. Klipp-säsongen har börjat och vi rakar hästar.. Superkul... Eller inte... Men det ska ju bli gjort. Och imorn ska jag hoppa min favorit-häst! ( öronen på bilden nedan) Det är desto roligare :) Men först- kraschlandning med huvet först i kudden ♥

Jaa det rullar på! Vi har haft några lugna dagar då 7 hästar har varit på tävling. Dom åkte i tisdags kväll och kommer hem ikväll. Nästa vecka blir det troligtvis full fart igen! 

Just nu sitter Elin och jag hemma med varsin dator och bara tar det lugnt. Ville köpa godis men precis inget är öppet här på söndagar! Så vi gjorde inte det.. Lika bra tror jag ;)

Snor en bild från Elin, (fast den ligger faktiskt på min dator), på hennes häst i hagen bredvid ridbanan :)

 

Okej, nu har det lugnat ner sig en aning. Idag är jag ledig och tänkte ev. gå ner till ett fint badhus som vi bor nära. Vi hade inte varmvatten första veckan och nu är duschen i princip trasig så det skulle vara skönt att duscha typ extremt mycket. 

Är det inte konstigt förresten, att hur mycket som än händer just nu så känns det som att det inte händer nåt. Eller att när livet kastas om lite så ifrågasätter man precis allt i det. 

 

Iallafall- vet att ni är några som har väntat på detta.. några bilder från anläggningen:

Så, den tunga veckan är över, nu ikväll hämtade jag Elin vid flyget. Och dom andra i stallet är på tävling över hela helgen så vi är två på väldigt få hästar.. Kommer bli lugna dagar! :) 

Iallafall... kommer att börja blogga lite mer nu igen. Men nu ska vi fixa lite och sen sova! Guten nacht!

Bild från idag:

Jaha.. Internet igen! Sen sist har jag skaffat nytt jobb och flyttat två gånger. Hej och hå! 

Är iallafall sambo och arbetskamrat med Elin! Har skaffat ett roligare jobb med finare hästar, bättre lön, bättre boende, fler och roligare människor, finare anläggning, proffsigare arbetssätt.. Bättre allt helt enkelt! Känns jättebra! Just nu är dock Elin hemma så jag jobbar för två. De senaste dagarna har jag jobbat 12-14 timmar per dag utan rast ( ingen lunch heller). Mamma var här två nätter, så igår fick jag vara ledig och umgås med henne. Kändes nödvändigt! 
Jag skriver mer imorn eller så.. Nu ska jag bli medvetslös några timmar innan det är dags igen! Guten nacht. 

Idag har vi hoppat rätt mycket, jag hoppade 4 hästar. Travhoppning, 5 1/2-an och lite bana. Hästarna gick faktiskt bra så det var kul! 

Dock har jag tankarna på lite annat håll, varför får ni snart veta! 

Tills vidare så kan jag ju presentera våra två "stall-hundar" som hänger med oss! Lina och Luke! Lina är den lilla och resten får ni lista ut själva..

En ovanligt vanlig måndag. Red 6 hästar, markarbete, gick bra. En ny häst, väldigt enkel och trevlig :)

Nu har min väldigt roliga kamrat ELIN kommit ner hit till Tyskland, till ett stall i närheten. Ska hälsa på hos henne imorn. Och prata om snygga pojkar och äta tutti-frutti rings. Som vi brukar. Hur härligt som helst :)

Igår var det tävling och båda hästarna jag red var felfria! Det var ju trevligt.

Idag var vi och kollade på bundeschampionatet! Häftigt att se, otroliga hästar en del av dom. Och superbra shoppning också, även fast jag inte köpte nåt. Men nu har jag upplevt denna legendariska tävling från publiken iallafall. För er som inte vet vad det är sp är det tyskland största unghästtävling i hoppning, dressyr och fälttävlan. Eftersom att tyskland är en så bra hästnation så är det nästan som unghäst-EM... Riktigt fina hästar iallafall. 

Lite bilder :)

 

 

Med stöd i intervjuer och läsefrukter anar Burkeman att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga. Vi söker eliminera det negativa – otrygghet, osäkerhet, misslyckanden och sorgsenhet – och det får oss att känna oss otrygga, osäkra, misslyckade och sorgsna. Alternativet är inte uppgivenhet, utan att söka förlika sig med att livet ser ut som det gör, att vi kommer att mötas av motgångar och förluster, att det inte finns någon varaktig trygghet, och inte minst att vi en dag kommer att förlora allt vi sätter värde på, och – om det är någon tröst – slippa det vi fasar för.

Det är förstås till stora delar gamla tankar i ny skrud. Stoikerna underströk vikten av att begrunda hur illa saker och ting kan gå, att bevara ett slags likgiltighet inför omständigheterna och förstå att vad som är positivt eller negativt beror på hur man ser på saken. Seneca lärde att ilskans rot är hoppet, att överdriven optimism avväpnar oss inför livets inneboende motgångar. Vi måste sträva efter att förlika oss med tillvarons ofullkomlighet. Och en pessimist har goda möjligheter att ofta bli glatt överraskad.

Burkeman pekar ut ett alternativt ”negativt” spår som en framkomlig väg. Här refererar ”negativ” inte till något obehagligt, utan snarare till ett slags avstående, att kunna acceptera negativa känslor och inte ständigt jaga de positiva. Optimism är inte fel, men det behövs en motvikt i en kultur så fixerad vid att positiva tankar och tro på att allt ska ordna sig är vägen till lycka. Bestämmer man sig för att tänka positivt måste man alltid vara uppmärksam på negativa tankar för att kunna undertrycka dem, vilket sannolikt resulterar i att de blir än mer framträdande. Försök till exempel att inte tänka på en injektionsspruta.

Dessutom baseras positivt tänkande på oreflekterad optimism och handlar bara om att se framåt i förvissningen om att allt ska bli bättre sedan, att lycka eller tillfredsställelse alltid hör hemma i en annan tid än nu. Men när utom i nuet kan vi uppleva lyckan? Svunnen föder den saknad eller nostalgi, förväntad skapar den längtan, och bägge devalverar det närvarande. Här är det inte mycket till tröst att tänka att en form av optimism är att tro att det faktiskt kan bli värre.

Också om vi uppnår uppställda mål kan de bli till hinder för vår lycka. Med ”hedonistisk anpassning” avses att vi vänjer oss vid och tar för givna de goda sakerna i livet, och så uppskattar vi dem inte längre.

Att säga godnatt till sin käresta eller sina barn och begrunda att det är möjligt att vi aldrig ses igen är kanske att driva insikten om livets skörhet för långt och är sannolikt ångestskapande, men en större medvetenhet om att inget är bestående kan hjälpa oss att ta tillvara det som är väsentligt i våra liv. Memento mori, det finns en sista gång för allt.

Just detta, att acceptera förändringen som naturlig och oundviklig, att sluta sträva efter säkerhet, fasthet och beständighet, är enligt Burkemans efterforskningar ett viktigt element för att slippa ut ur den fåfänga jakten på lyckan.

Han citerar den amerikanska buddistiska nunnan Pema Chödrön som ser osäkerheten som naturens essens. Vår oro och förtvivlan kommer av att vi söker en fast mark att stå på, men som i själva verket inte existerar: ”Saker är inte permanenta, de varar inte, det finns ingen slutgiltig säkerhet eller trygghet. Vad som gör oss förtvivlade är inte denna sanning, utan våra försök att undkomma den.”

Det är tankar besläktade med dem som den brittiske filosofen Alan Watts förde fram på 50- och 60-talen i böcker som ”The wisdom of insecurity”. Watts betraktade buddismen som en form av psykoterapi och ansåg att för att kunna omfatta tanken att det inte finns någon säkerhet, måste vi förstå att ”jaget” inte existerar som något bestående inom oss. Vi är en del av ett system som vi inte kan ställa oss utanför. ”Livet är en dans, och när du dansar avser du inte att komma någonstans”, skrev han. ”Meningen och målet med dansen är dansen.”

I vår kultur leds vi att tro att lycka är något som kan uppnås, och att en av vägarna heter konsumtion, men många kan hålla med om att Marcel Proust hade en poäng i att ”längtan efter tingen kommer dessa att liksom slå ut i blom, men ägandet att vissna”. Kanske konsumtion fyller det tomrum och den känsla av osäkerhet som sekulariseringen har alstrat. Det vetenskapliga synsättet har trängt undsan religionen, ifrågasättande har ersatt tron, och för många blir det svårtuthärdligt att se livet som en ljusglimt mellan två evigheter utan annan mening än den vi själva kan ge det. Det är ett ”nu eller aldrig” som skapar existentiell stress.

Den relativt unga lyckoforskningen visar att det ofta inte är det vi tror som skänker tillfredsställelse och en känsla av självförverkligande. Exempelvis är positivt tänkande-kulten starkt fokuserad på den egna personen, på jaget, på de egna tankarna, önskningarna, som vore vi oberoende av andra människor. Men studier visar att socialt umgänge är viktigt för vårt välbefinnande, och att det skänker mer lycka att hjälpa andra än att bara satsa på sig själv. Om den huvudsakliga avsikten med välgärningarna är att själv bli lycklig har man kanske något att fundera över beträffande sin egen karaktär, men objektivt sätt blir resultatet gott.

Burkeman refererar också till forskning som visar att människor i fattiga länder generellt förefaller lyckligare än invånare i rika industriländer. De lider i långt mindre omfattning av åkommor som oro och depression, även med hänsyn tagen till att de sällan blir diagnostiserade eller har råd att gå i terapi. En förklaring kan vara att oron och förväntningarna på livet ökar i förhållande till hur mycket man har att bevaka och skydda.

Större sinnesfrid genom att minska den konsumtion som vi lärts att tro skapar trygghet, alltså. Men att vända ryggen åt konsumtionssamhället vore väl närmast en sabotagehandling i en ekonomi som baseras på idén om konstant tillväxt.

”Men vad är då meningen med vår värld?”, frågar Candide i Voltaires pikareskroman. ”Varför har den blivit till?”

”För att reta gallfeber på oss”, svarar följeslagaren Martin.

 

- Att mina vänner hemma ska glömma bort mig

- Att gå vilse

- Att jag slösar bort tiden

- Att jag aldrig mer kommer att vara så lycklig som jag redan har varit

- Att jag kommer att längta hem konstant hela detta året

- Att tiden som varit aldrig kommer igen ( Molke och Strömsholm)

- Att alla mina vänner flyttar iväg när jag kommer hem

- Att jag aldrig kommer hitta min "topp-häst", "karriärstartare"

- Att jag sliter i onödan

- Att jag aldrig landar

- Att ha för mycket ångest

 

......

Ni vet- först händer inget, sen händer inget, sen händer allt.

Igår var jag hos Heléne igen ( min svenska kompis i Willich) och åt och sen cyklade vi en sväng. Vädret här är riktigt varmt nu, vi cyklade vid 21 och då var det 30 grader ute! En skön kväll iallafall.

Idag har jag bara ridit 5 hästar, som tur var i den här värmen haha! Ikväll ska vi grilla och imorn är det tävling. Börjar halv fem, sådär lagom mysigt.. Men vad gör man inte :)

Ja.. en vanlig dag idag! :) Lite extra lång, jobbade till 19. Annars inget konstigt. Hoppade Lafayette lite och Darena och Dublin lite mera för på Lördag är det tävling med dom två! Börjar få hoppa lite högre nu, kul! Annars, en lugn och skön kväll. Lite skönt efter de senaste dagarnas händelser ändå!

Igår, måndag, gick alla hästar bra! Det är så på måndagar, det går alltid bäst då. Kanske för att jag har lägst förväntningar då.. Eller för att jag är utvilad efter en ledig dag. Iallafall, på måndagar finns det hopp om livet. Idag, tisdag, gick det inte lika bra. Men det är väl bara att komma igen. Och igen. Och igen. 

 

Igår var jag, Klara och två till på Kermis ( typ tivoli). Väldigt trevligt, kul när det händer saker :) Klara köpte en svensk flagga, och plötsligt ville alla prata med oss! Haha inte riktigt men flera kom fram och pratade.

 

Ikväll har jag varit på middag hos en svensk som bor bara knappt 10 min härifrån! Hon har bott här ett bra tag och vet hur det är att vara ny här.. Och så är det ju alltid skönt att prata svenska med en svensk om svenska saker! Jättetrevlig var hon iallafall så jag ska dit igen på torsdag :) 

 

Nu börjar jag så smått få ett liv här nere! Haha. Igår, söndag, var jag med Anneli och Martina ( en annan tjej som bor här) och kollade på Tyska Mästerskapet i hästpolo! Himla kul var det, speciellt eftersom att Martina kände allt och alla och såg till att vi fick sitta i ett av lagens tält och kolla istället för bland den vanliga publiken. Väldigt bra, då såg vi matchen (läs: spelarna...) bättre och kunde hänga med i spänningen bland teammedlemmarna. Det laget vi satt hos vann silver :)

Polo är ju verkligen en helt annan värld, så häftigt att se hur dom hanterar sina hästar osv. Martina förklarade allt från hur dom avlar fram hästarna till hur vissa regler kom till historiskt sett. Så nu kan jag en del om detta! Hoppas att den här sporten växer mer i Sverige nu. Atmosfären var härlig!

 

Får skriva mer om det imorn, för nu ska jag åka iväg och träffa Klara, sen ska vi åka till ett ställe som är typ som Gröna Lund. Får se hur kvällen blir, men med Klara har jag alltid roligt! Tchüss!!