Good things come to those who wait.. and work their asses off.

De senaste två dygnen har varit väldigt lärorika, intressanta, inspirerande och... långa! Strömsholm har visat sig från sin bästa sida, sådär så att man får gåshud för att man verkligen känner hur man utvecklas som både ryttare och människa. 
 
Tisdagen började med hoppdemo med hopplärarna. Jens är hemma och han är ju bara helt otrolig! Otrolig på att prata, otrolig på att förklara, visa och få alla att förstå. Jag står bara där med ögonen stora som tefat och suger åt mig allt som en tvättsvamp! 
 
Därefter var det dags för unghästlektion. Idag fick hästarna hoppa stockar nere vid slottet. Dom tyckte det var roligt, vädret var fantastiskt & alla satt kvar! Det var då jag tog bilden i det förra inlägget :)
 
Efter lunch var det banhoppning på schemat. Jag hade Rocksina! När man går tillbaka till sin gamla häst sådär så känner man två saker, dels hur himla mycket man har utvecklats sen sist och dels hur allt man gjorde med den hästen fortfarande finns där! Man förstår liksom varandra oavsett hur länge sen det var man var ett team. Så var det med Rocksina igår. Jag vet ju exakt hur hon fungerar, vad jag ska göra, hur mycket osv. Men samtidigt känner jag att jag har blivit mycket bättre. Härlig känsla!! I början hade vi lite diskutioner om vem som bestämde, men hon märkte ganska snart att jag fortfarande är ledaren.. Och då gick det bra!
 
På kvällen hann jag med både utvecklingssamtal, Inspirationssnack med Jens på Knytpunkten & att rida Rustica. 
Inspirationssnacket var helt otroligt bra. Guld värt. Jens berättade om sig själv och sin resa till där han är idag. Vad han har kommit fram till på vägen, olika vägar han har provat osv. Han berättade om när han har kört i diket på vägen uppåt och vad han lärde sig utav det. Otroligt intressant. Jag kan utan tvekan säga att Jens Fredricsson är den bästa föreläsaren jag har lyssnat på! Och han är inte ens utbildad inom det.
Mycket av snacket gick ut på att allt går om man ger sig den på det. Går man in med sunt förnuft, stor passion och dedikering samt en extrem vilja så kommer man vart man vill. Men det gäller att ge det tid. Det tog Jens 25 år att komma dit han är idag, då har han kämpat varje dag, men man får aldrig ge upp. Man ska också tänka på det långsiktiga målet, inte på vilka som står på läktaren idag eller att man snabbt ska upp till nästa klass. Det finns inga genvägar. Ett av alla de ordspråk som jag kommer att ta med mig är- Vinnare finner lösningar, förlorare kommer med ursäkter. Människan har en stark självbevarelsedrift, så när det går dåligt eller man får kritik så ligger det nära det naturliga beteendet att skylla på något eller någon annan. Man måste våga ta tag i problemet, oavsett om det tar emot och man kanske inte mår bra av det för tillfället. Man måste ut ur sin komfortzon, pressa sig lite till, för att få förbättring. Det duger inte att rida omkring hemma och känna sig duktig och kanske vara bäst i klubben om man vill bli bäst i världen. Då måste man komma ut bland de som är bättre, våga vara sämst i gänget för att kunna se och lära och sträva uppåt. 
Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men jag lämnar det så just nu. En del ordspråk från Jens kommer ni att se som rubriker på mina inlägg, var så säkra ;)
 
Rustica gick lugnt igår, mycket skritt. Red i skogen, över stockar och runt träd. Trimmade henne lösgjord och smidig. Klättrade också en del. 
 
Idag blev en lång dag! Gick upp 5 imorse för att hinna hoppa Rocksina innan skolan. Fick hoppa samma som igår, dvs som en pay n jump med framhoppning och sen två varv på en bana med 10 hinder, 12 språng i Röda Ridhuset. Hon var klockren idag!
 
Sen hade vi kostföreläsning hela förmiddagen med en dietist. Hon var duktig, hon såg till hur verkligheten ser ut. Sunt förnuft och psykisk, fysisk och social hälsa var temat. 
 
På eftermiddagen var vi på KZ pch hade vanliga lektioner. Efter det red jag Rustica. Red igenom henne ordentligt. Lät det ta tid, det skulle liksom bara bli bra! Har ju lite problem med galoppen på henne. Hon går gärna snett med både bogarna och bakbenen utskjutna åt olika håll, sen galopperar hon stötigt och spänt. Det blir såklart bättre och bättre men det kräver mycket jobb! Idag fick jag till det riktigt bra tillslut, efter diverse diskutioner.. Till slut blev hon iallafall rund och bärig med jämt stöd i båda tyglarna och hon jobbade på bra, lösgjord. Hon blev väldigt fin och vi kunde gå hem, glada och nöjda.
 
Klockan tickade dock på och den var närmare 22 när jag kom hem. Nu ska jag sova, imorgon ska jag vara i stallet 06.55. Snart är det iallafall lov och då får jag vila! 
 
GOD NATT!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0