Vet ni varför jag inte bloggar varje dag längre? Okej, dels så har jag mycket att göra och sitter aldrig vid datorn i princip. Men framför allt så har det här livet verkligen blivit vardag på allvar. Jag började blogga för att jag gjorde något lite speciellt, flyttade hemifrån och började på Strömsholm. En upplevelse liksom. Nu har jag blivit lite för hemmablind och så för att verkligen förstå hur bra jag har det. Ibland kommer dock fortfarande de där ögonblicken då man förstår hur ultimat det här livet är. I fredags morse var en sån stund. Jag och Sabrina red ut på våra remonter. Vi red ut på Österängarna och på galoppbanan vid slottet samtidigt som vi såg solen gå upp över mälaren, slottet och de fantastiska ekskogarna. Det tog andan ur mig kan jag lova. Så himla vackert så det finns inte. Och våra små unghästar skötte sig så fint och på galoppbanan drog vi på ordentligt så att ögonen tårades. Hur bra start på dagen var inte det?! Hade en bra fredag för övrigt också. Hade en kort dag på kz, dansade zumba, tog hand om båda mina fina hästar och gick ut i Västerås med större delen av min goa klass på kvällen! Jag hade inte precis mycket att klaga på.

 

Igår, lördag, joggade båda hästarna på förmiddagen innan jag åkte upp till Stockholm med familjen för att ångtvätta tävlingsboxarna inför Sthlm Horseshow! Vi var också ute och åt på kvällen. Nu är jag tillbaka på RS igen och har ridit och fixat. Imorgon är det v.48. Fyra veckor kvar till jul. 

En tom arena (Globen) där förberedelserna är i full gång!